Min Halloween

Jag har precis kommit hem från två helt olika världar. Kvällen var planerad att tillbringas på en maskeradfest hos min flickväns klasskompis i Köping. Vi hade lagt god tid på vår utstyrsel som Charlie Chaplin och Ika i rutan. Vi begav oss till Köping vid halv 8 och när vi kom fram vad vi de första gästerna och umgicks med de tre tjejerna som hade festen. Vi hade trevligt och kände att kvällen kommer bli rolig. Nästa gäng kom - 5-6 killar som var lite bullrigare än mig men ville ha precis lika trevligt som jag.

Det började bra. Jag presenterade mig som Charlie - lite knäppt tyckte de. De ville låna min käpp - jag sade nej eftersom jag tyckte det var onödigt. Plötsligt började kommentarerna bli lite otrevliga mot mig. Jag höll humöret uppe och var trevlig tillbaka för att visa att jag har ingenting emot dem. Tjatet om att låna min käpp fortsatte. Plötsligt kom det fram att jag varken drack, rökte eller snusade. Åh, herregud vilken konstig kille! Till slut kände jag att dessa personer verkligen avskydde att jag var nykter. Jag höll mig fortfarande trevlig och försökte vara lite skojig för att få dem att inse att jag är här för att ha roligt jag med - nykter eller ej spelar ingen roll. Jag nämnde aldrig ens något om att de drack.

Grabbarna var betydligt större till växten än mig och jag tror att de ville visa det. Jag höll huvudet kallt hela kvällen och vek mig aldrig genom att bara vara trevlig och öppen tillbaka. När de sedan började rycka i käppen för att få tag i den fick vi nog och åkte till några kompisar som vi kände i Västerås.

Väl i Västerås dracks det också. Flera av våra vänner var där och även några som vi inte kände. Stämningen var på topp! Ingen brydde sig om jag drack eller inte.

Jag vill inte säga att mina kompisar är bättre än det där gänget men varför ska det behöva vara så? Jag måste ha varit den första de har sett på fest som har varit nykter. De kände sig antagligen lite obekväma av mig och var tvungna att göra sig av med mig genom att försöka visa att jag inte var välkommen.

Det jag vill ha sagt är att jag har ingenting emot att festa med folk som är fulla. Konstigt nog så händer det att fulla har något emot att festa med mig som är nykter även fast jag kan vara lika vild och galen som dem. Hm... Ja, det är väl så vi lever.

Vill bara tillägga att alla i gänget inte var så och alla andra som var på festen var trevliga och festen i sig var kanon. Ett stort tack till flickvännen min som alltid är där för mig och backar upp mig om det behövs. Ett annat tack till mina vänner som gillar mig för den jag är.

Läsning

I tisdags gled jag runt på bokrean i hopp om att hitta något intressant. På en hylla långt bort skymtade jag en bok som såg lockande ut. Omslaget var svart och rött med en maskerad man på framsidan. Bokens förlag hette ordfront. Något i min smak! Den tar jag!

Gatans Parlament som boken heter handlar om våldet höger -respektive vänsterextremister brukar i hoppet om att vinna kampen om det de tycker är rätt. Jag har kommit sisodär 50 sidor och märker att den här boken är nästan som en blogg (dock så är faktist författarinnan en bloggare). Boken berättar om varför och hur de båda sidorna brukar våld, men i stora drag verkar det som att författarinnan försöker få ut vad hon egentligen tycker om det här. Nu har jag bara läst början av boken, hon kanske rundar av med något vettigt till slut, men hittills så har jag blivit besviken på boken. Jag ska fortsätta läsa den och meddela om vad jag tycker när den är slut!

Varför det är lätt att vara vegan.

Folk frågar ofta om det inte är svårt att vara vegan. Antagligen för att jag är så övertygad om att det är rätt men jag tänkte ändå sammanställa några punkter om varför jag tycker att det är så lätt att vara vegan.

1. För det första vet jag att genom mitt kostval så gör jag skillnad. För miljön: eftersom att köttindutrin skitar ner jorden som fan med all regnskogssjövling och klodioxidutsläpp. För djuren: jag som konsument påverkar efterfrågan på kött i butikerna och ju fler som väljer att inte köpa kött, desto mindre djur kommer behöva slaktas. Dock är konsumentdelen en del som det behövs många för. Det kan inte bara jag påverka, utan det behövs fler.

2. Sen jag blev vegan har hälsan blivit bättre. Med alla trevliga grönsaker och bönor mår kroppen kanon! Immunförsvaret har ökat och jag har blivit mer aktiv. Självklart måste man veta lite var alla vitaminer och allt gött finns för att inte riskera att få näringsbrist, men det är så simpelt att vem som helst skulle lära sig det efter någon vecka.

3. Matlagning har blivit ett av mina huvudintressen sen jag upptäckte hur mycket roligare det var att laga veganmat istället för att hålla på med massa snuskigt kött som jag personligen, redan som köttätare, insåg att det faktist var likdelar.

4. Respekten för allt levande håller mig igång. Att vara vegan är det ultimata sättet för mig att känna mig som en del av rättvisans utveckling i samhället. Jag respekterar även folk som inte respekterar mig och även de som är emot rättvisor. Det är respekt dessa människor behöver för att förstå att frihet och veganism är något som gynnar alla. Även en själv.

För att sammafatta det hela så är jag vegan för att hålla min själ ren och finna glädje i det icke-materiella.

Ska det behövas?

Ska något sådant här verkligen behövas för att få män att förstå att man inte slår kvinnor? Något som är så självklart ska väl inte behövas läras ut? Det är sorgligt att människor alltid verkar känna ett behov att visa vem som är starkast och vem som bestämmer.

Bästa videon i världen?

Lägger upp ännu en video. Den här förtjänar faktist det. Den bästa videon i världen! Eller vad tycker du?

Blondinbella får en skymt av verkligheten

Djurrättsaktion i Västerås!

Idag fick Västerås besök av djurrättsaktister från Djurrättsalliansen Stockholm. Vi höll en pälsmanifestation i stan och responsen var överaskande positiv. Mycket slantar hamnade i bössan och folk peppade på.

Dock blev jag lite besviken att jag var den enda djurrättaren från Västerås som dök upp för att hjälpa till att hålla plakat och skrammla. Detta är inte första gången, men jag hoppas att fler kan ställa upp nästa gång.

Ungefär så här såg det ut, fast i dagsljus och med två minkar och skyltar istället för banderoller. (bilden är tagen vid en sorgmanifestation i Stockholm)