lördag 31 oktober 2009

Min Halloween

Jag har precis kommit hem från två helt olika världar. Kvällen var planerad att tillbringas på en maskeradfest hos min flickväns klasskompis i Köping. Vi hade lagt god tid på vår utstyrsel som Charlie Chaplin och Ika i rutan. Vi begav oss till Köping vid halv 8 och när vi kom fram vad vi de första gästerna och umgicks med de tre tjejerna som hade festen. Vi hade trevligt och kände att kvällen kommer bli rolig. Nästa gäng kom - 5-6 killar som var lite bullrigare än mig men ville ha precis lika trevligt som jag.

Det började bra. Jag presenterade mig som Charlie - lite knäppt tyckte de. De ville låna min käpp - jag sade nej eftersom jag tyckte det var onödigt. Plötsligt började kommentarerna bli lite otrevliga mot mig. Jag höll humöret uppe och var trevlig tillbaka för att visa att jag har ingenting emot dem. Tjatet om att låna min käpp fortsatte. Plötsligt kom det fram att jag varken drack, rökte eller snusade. Åh, herregud vilken konstig kille! Till slut kände jag att dessa personer verkligen avskydde att jag var nykter. Jag höll mig fortfarande trevlig och försökte vara lite skojig för att få dem att inse att jag är här för att ha roligt jag med - nykter eller ej spelar ingen roll. Jag nämnde aldrig ens något om att de drack.

Grabbarna var betydligt större till växten än mig och jag tror att de ville visa det. Jag höll huvudet kallt hela kvällen och vek mig aldrig genom att bara vara trevlig och öppen tillbaka. När de sedan började rycka i käppen för att få tag i den fick vi nog och åkte till några kompisar som vi kände i Västerås.

Väl i Västerås dracks det också. Flera av våra vänner var där och även några som vi inte kände. Stämningen var på topp! Ingen brydde sig om jag drack eller inte.

Jag vill inte säga att mina kompisar är bättre än det där gänget men varför ska det behöva vara så? Jag måste ha varit den första de har sett på fest som har varit nykter. De kände sig antagligen lite obekväma av mig och var tvungna att göra sig av med mig genom att försöka visa att jag inte var välkommen.

Det jag vill ha sagt är att jag har ingenting emot att festa med folk som är fulla. Konstigt nog så händer det att fulla har något emot att festa med mig som är nykter även fast jag kan vara lika vild och galen som dem. Hm... Ja, det är väl så vi lever.

Vill bara tillägga att alla i gänget inte var så och alla andra som var på festen var trevliga och festen i sig var kanon. Ett stort tack till flickvännen min som alltid är där för mig och backar upp mig om det behövs. Ett annat tack till mina vänner som gillar mig för den jag är.

fredag 27 februari 2009

Läsning

I tisdags gled jag runt på bokrean i hopp om att hitta något intressant. På en hylla långt bort skymtade jag en bok som såg lockande ut. Omslaget var svart och rött med en maskerad man på framsidan. Bokens förlag hette ordfront. Något i min smak! Den tar jag!

Gatans Parlament som boken heter handlar om våldet höger -respektive vänsterextremister brukar i hoppet om att vinna kampen om det de tycker är rätt. Jag har kommit sisodär 50 sidor och märker att den här boken är nästan som en blogg (dock så är faktist författarinnan en bloggare). Boken berättar om varför och hur de båda sidorna brukar våld, men i stora drag verkar det som att författarinnan försöker få ut vad hon egentligen tycker om det här. Nu har jag bara läst början av boken, hon kanske rundar av med något vettigt till slut, men hittills så har jag blivit besviken på boken. Jag ska fortsätta läsa den och meddela om vad jag tycker när den är slut!

söndag 15 februari 2009

Varför det är lätt att vara vegan.

Folk frågar ofta om det inte är svårt att vara vegan. Antagligen för att jag är så övertygad om att det är rätt men jag tänkte ändå sammanställa några punkter om varför jag tycker att det är så lätt att vara vegan.

1. För det första vet jag att genom mitt kostval så gör jag skillnad. För miljön: eftersom att köttindutrin skitar ner jorden som fan med all regnskogssjövling och klodioxidutsläpp. För djuren: jag som konsument påverkar efterfrågan på kött i butikerna och ju fler som väljer att inte köpa kött, desto mindre djur kommer behöva slaktas. Dock är konsumentdelen en del som det behövs många för. Det kan inte bara jag påverka, utan det behövs fler.

2. Sen jag blev vegan har hälsan blivit bättre. Med alla trevliga grönsaker och bönor mår kroppen kanon! Immunförsvaret har ökat och jag har blivit mer aktiv. Självklart måste man veta lite var alla vitaminer och allt gött finns för att inte riskera att få näringsbrist, men det är så simpelt att vem som helst skulle lära sig det efter någon vecka.

3. Matlagning har blivit ett av mina huvudintressen sen jag upptäckte hur mycket roligare det var att laga veganmat istället för att hålla på med massa snuskigt kött som jag personligen, redan som köttätare, insåg att det faktist var likdelar.

4. Respekten för allt levande håller mig igång. Att vara vegan är det ultimata sättet för mig att känna mig som en del av rättvisans utveckling i samhället. Jag respekterar även folk som inte respekterar mig och även de som är emot rättvisor. Det är respekt dessa människor behöver för att förstå att frihet och veganism är något som gynnar alla. Även en själv.

För att sammafatta det hela så är jag vegan för att hålla min själ ren och finna glädje i det icke-materiella.

onsdag 11 februari 2009

Ska det behövas?

Ska något sådant här verkligen behövas för att få män att förstå att man inte slår kvinnor? Något som är så självklart ska väl inte behövas läras ut? Det är sorgligt att människor alltid verkar känna ett behov att visa vem som är starkast och vem som bestämmer.

tisdag 10 februari 2009

Bästa videon i världen?

Lägger upp ännu en video. Den här förtjänar faktist det. Den bästa videon i världen! Eller vad tycker du?

lördag 7 februari 2009

Djurrättsaktion i Västerås!

Idag fick Västerås besök av djurrättsaktister från Djurrättsalliansen Stockholm. Vi höll en pälsmanifestation i stan och responsen var överaskande positiv. Mycket slantar hamnade i bössan och folk peppade på.

Dock blev jag lite besviken att jag var den enda djurrättaren från Västerås som dök upp för att hjälpa till att hålla plakat och skrammla. Detta är inte första gången, men jag hoppas att fler kan ställa upp nästa gång.

Ungefär så här såg det ut, fast i dagsljus och med två minkar och skyltar istället för banderoller. (bilden är tagen vid en sorgmanifestation i Stockholm)

fredag 6 februari 2009

Bloggflytten klar!

Flyttade min blogg idag eftersom jag var trött på att se min blogg förvandlas till en reklampelare. Nu är den ny och fräsch och alla inlägg ligger på samma datum. Tokigt, va?

Perspectives 2009

(klicka på bilden för att hamna på hemsidan)
Perspectives 2009 på culturen 5-7 mars! Det kommer bli fett!

minus minus = plus?


Varje dag bevittnar man i media om det våld som pågår dag ut och dag in. Allt från krig i mellanöstern till att en mellanstadiekille slog sin lärare. Allt detta känns så onödigt. Tänk om hela världen kunde leva i harmoni med varann. Inget våld, inga krig, inga arga barn. Bara kärlek och gemenskap där hela världen hjälps åt så att alla har det bra.

Hur utrotar man då våldet? En del tar till våld. Hm? Våld mot våld? Ja, våld mot våld är precis vad som försigår. Finns det en våldsgrupp finns det alltid en anti-grupp som vill bli av med våldet och en av deras vanligaste taktiker är att ta till våld mot de som brukar våld. Enkel matematik. Det blir två negativa poler mot varann i hopp om att bli positiva. Men kommer någonsin talet lösas på detta sätt?

Jag vet aldrig var jag ska ställa mig i denna fråga. Jag avskyr förtryck av alla dess slag och anser att allt levande ska få leva sitt liv i frid på jorden. Avskyn mot förtrycket kan bli så starkt att jag gärna skulle ta till våld mot förtryckarna, men vad kommer det leda till?

Jag tror inte alls på denna taktik, dels för att jag är fett vänster och tror på solidaritet. Att ta till våld känns höger i mina ögon. Det blir skillnad fort, det blir bra fort är tanken. Kanon! Nu lever vi i frid! Nej... Blir det bra och rättvist för fort kommer det falla fort också. Man kan inte börja på utsidan av saker och ting. Det är som att koka potatis på hög värme, alltså att det är klart på utsidan men inte längst in och det känns otrevligt. Vi borde sänka värmen och lugna ner oss. Vi måste påverka på insidan. Det kan inte göras med knutna nävar eller fötter med otrevliga dojor på.

För att vinna kampen måste vi visa den absolut positivaste sidan av oss själva. Sprida kärlek från vår sida och göra oss betydelsefulla hos människor. På så sätt kommer vi bli starka, men det kommer ta tid. Jag låter som en som gillar reformer, men jag hoppas hellre på en revolution. En långsam revolution för ett långvarig rättivs värld där alla kan leva tillsammans och ha det bra.

Peace,

Bokcafét nu på torsdag

Kom på bokcafé nu på torsdag! Då kommer filmen Pianisten visas. De har öppet 15-21 (filmen börjar 18) och fika finns såklart där
Plats: Folkhögskolan (pilar finns när du kommer dit)

För mer info kan ni kika in på http://bokcafe.wordpress.com/

Insändare av en vän

Tittade i VLT idag och såg en kompis insändare. Den var så bra att jag lägger upp den här.

Gör graffitikonst laglig på offentlig mark
Legalisera gatukonst på statligt och kommunalt ägd mark.
Konst har i alla tider uppskattats över hela världen och är nog den mest beundransvärda uppfinningen utan någon praktisk funktion, men så fort ett konstverk utförs på en vägg utom­hus så får det en helt annan status. Går man däremot på konstmuseum är man istället betraktad som intellektuell och seriös. Vad skiljer den legala konsten och den som utförs utanför ramar och utan tanke på egen ekonomisk vinst?
Om vi nu lever i en demokrati, ska man inte kunna som privatperson dela med sig av sin talang utan att ens konst ska bli betraktad som skadegörelse? Självklart finns det olika åsikter om vad som är fint och fult, men seriösa konstnärer skulle få chansen att bli mer aktiva och våga sig ut på gatorna och måla om man legaliserade gatu­konsten. Det de flesta stör sig på är nog klotter, dvs tags, "fula ord", nazist- och AFA-propaganda och så vidare. Men istället för att gå runt och gnälla över det kan man väl ta ställning som en god medborgare och täcka över klottret med någonting som man själv tycker är fint. På det här sättet kommer klottret filtreras bort och sakta men säkert kommer vi alla enas om vad som ska få sitta kvar.
Man skulle kunna säga att allt som målas på en offentlig vägg är en tids­begränsad målning eftersom allt, så småningom, blir sanerat eller spittat (det vill säga övermålat med någonting annat). Men sedan kan man ju hitta grafitti från 1990- och till och med 1980-talet, och det måste ju betyda att de målningarna har blivit accepterade och omtyckta.
Så för att bespara Sverige på de miljoner kronor som läggs ner på klottersanering och göra landet till ett färgglatt och kulturellt land: Sluta kritisera, börja legalisera!

Back on track!

Nu har jag raderat min gamla blogg. Dags att börja om!

Till att börja med borde jag berätta om vem jag är.
Jag är sistafödda barnet hos min mor. Det är henne jag bor hos just nu. För två och ett halvt år sen valde jag att sluta lägga kött på min tallrik eftersom jag förstod sambandet mellan djurs lidande och det vi kallar för mat. Efter några månader tog jag även steget till att bli vegan, dvs. inget som kommer från djur hamnar i min mage (det härliga är att min mor har i stort sett valt samma väg som mig, så nästan inget från djur hamnar ens i vårt kylskåp!). Varken mjölk, ägg eller ost. Detta steg tog jag just för att jag insåg att djur som mjölkas på både mjölk och ägg har det minst lika dåligt som köttdjuren. Jag kan erkänna att det finns gårdar där djur har det kanonbra och att hönorna faktist lägger ägg hela tiden som egentligen inte kommer till någon nytta. Men finns det någon sjävklarhet att produkterna jag köper i affären kommer därifrån? Dessutom så har jag tagit ställning mot att djur inte ska utnyttjas på något sätt för att tillfredställa de mänskliga behoven, varken som kläder, mat eller underhållning eftersom djur är levande varelser som, tro det eller ej, också har känslor. Som Alice Walker en gång sa:

"Världens djur existerar för deras egen skull. De finns inte till för människorna liksom svarta människor inte finns för vita eller kvinnor för män."

En annan väg i livet jag har valt är att vara Straight Edge. Det innebär att man som individ tar ställning från alla sorters droger, inklusive alkohol och cigaretter, och dessutom sex utanför förhållandet. Detta skedde faktist nästan av en slump. Jag provade några gånger på skoj under mina vilda år av festande att vara Straight Edge ett tag. Till slut insåg jag att det var den rätta vägen för mig. Jag behövde inte berusningsmedel varken för att känna mig lycklig eller stark. Jag fann den sanna lyckan i att vara fullt nykter. Ju mer tid som gick märkte jag hur jag ogillade alkohol mer och mer. Idag har avskyns framfart avstannat lite på en acceptabel gräns. Jag kan fortfarande umgås med folk som dricker, även fast jag helst hade velat haft dem nyktra.

Varför kallar jag mig då för hippie? Brukar inte hippies knarka? Jo, knark är ganska starkt sammankopplat med hippies. Mina närmsta vänner kan man kalla för hippies. De pillar lite med "örter" ibland. Jag tycker det är kolungt eftersom berusningsmedlet de använder inte påverkar dem lika illa som alkoholen gör, både psykist och fysiskt. Detta kan tålas att diskutera, och det får du gärna göra med mig.
Tillbaka till mig! Det som gör mig till en hippie är att jag är emo våld av alla slag, jag försöker alltid sprida en gnutta glädje och inte dömma folk och jag blir hög på livet och lyckan. Jag har dessutom funnit den, enligt buddhismen, riktiga lyckan; när man gör något gott mot någon annan så känner man den.