Back on track!

Nu har jag raderat min gamla blogg. Dags att börja om!

Till att börja med borde jag berätta om vem jag är.
Jag är sistafödda barnet hos min mor. Det är henne jag bor hos just nu. För två och ett halvt år sen valde jag att sluta lägga kött på min tallrik eftersom jag förstod sambandet mellan djurs lidande och det vi kallar för mat. Efter några månader tog jag även steget till att bli vegan, dvs. inget som kommer från djur hamnar i min mage (det härliga är att min mor har i stort sett valt samma väg som mig, så nästan inget från djur hamnar ens i vårt kylskåp!). Varken mjölk, ägg eller ost. Detta steg tog jag just för att jag insåg att djur som mjölkas på både mjölk och ägg har det minst lika dåligt som köttdjuren. Jag kan erkänna att det finns gårdar där djur har det kanonbra och att hönorna faktist lägger ägg hela tiden som egentligen inte kommer till någon nytta. Men finns det någon sjävklarhet att produkterna jag köper i affären kommer därifrån? Dessutom så har jag tagit ställning mot att djur inte ska utnyttjas på något sätt för att tillfredställa de mänskliga behoven, varken som kläder, mat eller underhållning eftersom djur är levande varelser som, tro det eller ej, också har känslor. Som Alice Walker en gång sa:

"Världens djur existerar för deras egen skull. De finns inte till för människorna liksom svarta människor inte finns för vita eller kvinnor för män."

En annan väg i livet jag har valt är att vara Straight Edge. Det innebär att man som individ tar ställning från alla sorters droger, inklusive alkohol och cigaretter, och dessutom sex utanför förhållandet. Detta skedde faktist nästan av en slump. Jag provade några gånger på skoj under mina vilda år av festande att vara Straight Edge ett tag. Till slut insåg jag att det var den rätta vägen för mig. Jag behövde inte berusningsmedel varken för att känna mig lycklig eller stark. Jag fann den sanna lyckan i att vara fullt nykter. Ju mer tid som gick märkte jag hur jag ogillade alkohol mer och mer. Idag har avskyns framfart avstannat lite på en acceptabel gräns. Jag kan fortfarande umgås med folk som dricker, även fast jag helst hade velat haft dem nyktra.

Varför kallar jag mig då för hippie? Brukar inte hippies knarka? Jo, knark är ganska starkt sammankopplat med hippies. Mina närmsta vänner kan man kalla för hippies. De pillar lite med "örter" ibland. Jag tycker det är kolungt eftersom berusningsmedlet de använder inte påverkar dem lika illa som alkoholen gör, både psykist och fysiskt. Detta kan tålas att diskutera, och det får du gärna göra med mig.
Tillbaka till mig! Det som gör mig till en hippie är att jag är emo våld av alla slag, jag försöker alltid sprida en gnutta glädje och inte dömma folk och jag blir hög på livet och lyckan. Jag har dessutom funnit den, enligt buddhismen, riktiga lyckan; när man gör något gott mot någon annan så känner man den.